Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Om mig’ Category

20111015-175633.jpg

Annonser

Read Full Post »

Just nu

20111014-154230.jpg

Jag klippte av den jävla luggen. Jag tog en sax och bara gjorde’t!

Read Full Post »

Kärlek

Mina älskade ongar

Programmen om barnlöshet som går på tv3 och SVT i dessa dagar. De får mig verkligen att känna mig lyckligt lottad. Ingen av mina fantastiska ongar borde ens finnas här, då jag skyddat mig vid båda tillfällena. Men ändå gör de det. Så lätt jag har att bli gravid. Orättvist. Och jag kan inte ens börja förstå hur det måste kännas att vänta, längta och om och om igen slås ner av den förbannade mensen. Eller än värre, vara med om att ett efterlängtat barn dör i magen. Och faktum är att jag när jag ser de här programmen känner sådan otrolig skam över den där aborten jag gjorde. Hur kunde jag välja bort ett barn när så många inte vill något hellre än att ha ett barn hos sig?

Read Full Post »

Namn: Susanna
Smeknamn: Jag har inget. Varför har jag inget?
Ålder: 30 år
Bor: Göteborg
Sjärntecken: Jungfru
Äter helst: Ostbågar
Favoritfärg: Mörkblått
Bästis: Christoffer
Bästa ämne i skolan: Engelska
Bästa film: Empire Records, sedan tonåren
Film jag aldrig vill se igen: Såg en svensk film igår, Du och jag. Så sjukt dålig.
Fritidsintressen: Träna, baka, fotografera
Vill jag bli: Barnmorska
Drömresmål: San Francisco (gissa varför..)
Detta visste ni inte om mig: Jag älskar Samarin. Innan operationen drack jag det typ fem gånger om dagen bara för att det var så gott.
Är jag hemligt kär i: Onekligen-Lisa p.g.a. hon skriver så himla roligt!
Blir jag lycklig av: Ett välstädat hem och ett kylskåp fyllt till bredden

Blev så sjukt nostalgisk jag också när jag läste den här Mina vänner-listan inne hos A.M.O. Kopiera och fyll i ni också, så skapar vi en virtuell Mina vänner-bok!

Read Full Post »

Jag är full av saknad. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag mår såhär just nu. Jag går igenom någon slags identitetskris. För vad gör man egentligen när en bästa vän flyttar ifrån en? När han inte längre finns 300 meter bort. När han inte längre kliver oanmäld in genom dörren titt som tätt. När han är så himla upptagen med sitt nya jobb i sin nya stad att det inte ens finns tid för telefonsamtal. Och även om det funnits tid för samtal är det ändå inte samma sak. Inte samma sak som att kramas. Inte samma sak som att bara smita över till varandra. Inte samma sak som att kunna ses när man vill. Det är svårt att anpassa sig till att leva utan sin pysventil. För vad det än handlar om kan jag alltid spy min galla över C å så känns allting mycket bättre sen. Nu måste jag försöka stå på egna ben, och det är svårt. Det är så innitahelvete svårt skall ni veta. Självklart är jag sjukt glad för hans skull. Ni anar inte. Han är så värd detta. Men det gick så snabbt. Det blev permanent så snabbt. Jag vet inte hur jag skall vänja mig vid tanken. Vid känslan. Jag saknar så mycket att jag vissa dagar inte ens kan gå in på Twitter för det gör bara för himla ont att läsa hans tweets. Om hur han lever i en ny stad, utan mig. Att bli påmind om att han finns. För är det en sak jag lärt mig under åren så är det att sopa saker under mattan. Det som inte syns finns inte, och det gör inte heller ont. Så om jag låtsas att han inte finns så kanske saknaden inte gör lika ont? Jävligt dumt tänkt ja. Och faktiskt totalt omöjligt i dessa de sociala mediernas tid. Men ibland känns det ändå bättre så. För stunden. Varför kunde han inte bara fått ett jobb här i stan?

Read Full Post »

20110909-070741.jpg

För det är min födelsedag!!

Å vad jag älskar att fylla år!!! Speciellt när jag får så här fin fika på sängen och alldeles för många presenter!

Mvh Gillar_utropstecken_81

Read Full Post »

Tant?

20110905-112540.jpg

Betyder det att man blivit tant på riktigt när man går runt i Birkenstocks hemma?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »