Ja, inte själva loppet då. Men distansen. För idag mina vänner sprang jag 5,34 kilometer. Visserligen inte jättesnabbt, men inte snigellångsamt heller. Och jag är så sjukt stolt!
När jag satte som mål att springa Vårruset i maj kände jag att jag kanske tog mig vatten över huvudet. Att jag satt upp ett alldeles orimligt mål. Jag menar, jag orkade inte ens springa 500 meter då. Och nu, mindre än två månader senare har jag gjort det. Jag har sprungit halvmilen!
Min ursprungsplan var att jag under november månad skulle orka springa 2,5 kilometer och sedan öka med 500 meter per månad fram till maj då jag skulle klara 5 kilometer. Nu tänker jag att jag nog får ha som mål att klara de där 5 kilometerna på en bra tid istället. Under 7 minuter per kilometer känns som ett rimligt mål. Det är 45 sekunder snabbare än nu. Det borde jag väl klara?