Det här med namn när man väntar barn är ett känsligt ämne. De flesta håller sina favoritnamn för sig själva och tiger som muren. Jag har aldrig förstått varför? Är man rädd för att någon annan skall ”sno” just det där favoritnamnet? Eller att någon skall säga att det är fult? Jag förstår som sagt inte. Mina favoritnamn har ni på bilden. Det jag däremot funderar en del över är detta med att ge sitt barn ett namn som någon annan redan bär. Någon i ens kretsar alltså. Att _någon_ bär det är ju oundvikligt.
Om vi får en flicka är det Karin som gäller. De andra favoritnamnen kan ni läsa här ovanför. Men jag har en kompis som har en underbar liten dotter som heter Iris. Våra grannar och fina vänner (som skall ha barn en månad före oss nu), deras dotter heter Ester. Jag har en bekant och internetvän vars dotter heter Edith.
Och på killsidan är det än värre. Hjalmar som är vårat favoritnamn bärs av en bekants son. Ebbe heter min gamla kollegas (som jag fortfarande träffar) ena son. Johans ena kusin heter Nils. Svante är en internetväns fina son och Frank heter sonen till ett par jag känner.
Hur resonerar man kring detta? Vems namn får man ta och vems får man inte ta? Vad tycker ni?
När vi väntade Molly pratade vi öppet om vilka namn vi tänkte på, både pojknamn och tjejnamn. En väldigt nära vän till mig var beräknad 9 dagar innan mig och hon och jag hade skrivit upp nästan precis samma pojknamn vilket gjorde mig lite oroad. Båda vi heter Sandra och skulle vi nu få var sitt barn med samma namn? Nej, jag ville föda först och välja först var min tanke.
Nu kom på dotter före deras. De gick över tiden och deras dotter föddes två dagar efter vår dotter Molly. Deras dotter fick heta Lovis efter två dagar när de hade bestämt sig.
Nu i efterhand erkänner jag att jag var löjlig som ville föda först för att vi skulle få välja namn först. Men faktiskt tycker jag det är lite svårt att ”ta samma namn” om de precis valt ett till sitt barn. Skulle säkert få höra i vår umgängeskrets att jag ”snott” namnet….
Sverige är ett fritt land och här får vi döpa våra barn till det mesta och ingen säger att man INTE får ”sno” någon annans namn vare sig det är syskonbarnets namn, grannarnas eller dotters kompis lillebror och så vidare!
Måste säga att din lista på namn är fin, alla namn är jättefina. Min sambo heter Sven i mellannamn och hans syster heter Karin i förnamn 🙂
Harry hade jag med på min lista, eller har ska jag väl säga för drömmen är väl att vi ska ska ha fler barn 😉
Annars måste jag säga att Herman är ett riktigt fint namn som jag verkligen känner mer för än Harry 🙂
Om det är någon man kommer att umgås mycket med blir det ju lite jobbigt om barnen heter samma, annars tycker jag att det blir svårt att undvika – man måste ju välja något namn! Vår son har ett väldigt ovanligt namn, och när en kollega till mig som jag inte umgås privat med hörde det blev han väldigt sugen på det till sitt väntade barn. Nu heter de samma sak, och vi skojar på jobbet om våra ”Ebbotar”.
Jag tänker nog för mycket och i för många led… Vi kan prata om det när vi träffas som måste bli snart!
Bara du inte tar MITT namn! Hehe, närå. Jag resonerar så att visst känns det konstigt att ‘ta‘ någon ‘annans’ namn men du kanske inte känner dessa eller denna person hela livet och ska du då välja bort ditt favoritnamn bara för att någon annan ‘paxat’ det? Nä, gå din magkänsla.
Dessutom kan jag ju meddela att Olle skulle hetat Svea och att om jag får en dotter är favoritnamnet just nu (…) Karin. Och pojknamnen är det flera som jag gillar mycket. Olle hette Nils första nyfödda timmarna och jag var lite inne på Ebbe till Svante.
Det blir superfint vad du än väljer. Jag tycker personligen att det ska passa med Albert. Karin och Albert funkar superfint och Frank och Harry också.
Lycka till! 😉
Ja jag är väldigt glad över det jag med! Hummer är så mycket godare också, vilken skillnad det var på kortet!! Massa kramar
Jag tycker inte att det är några problem att döpa barnen till redan existerande barns namn, speciellt inte t ex Ebbe. Du frågade häromveckan hur gamla kollegan mår och om hon börjat jobba, så jag antar att ni inte träffas så ofta. Så det är verkligen inga problem, tycker jag.
Saken med att inte säga sina planerade namn är att om man som jag inte har barn än, men vi redan bestämt vad de ska heta, så är det inte så kul om någon i bekantskapskretsen (som man träffar) hinner döpa sitt barn till det först. Så det är skillnaden, tycker jag. 🙂 Vi har ju ett väldigt litet antal namn vi är överens om, då vill behålla dem. 🙂
Ni har för övrigt väldigt fint namn på listan! Men jag trodde att ni nästan bestämt er för Ester Ellinor? Är det borta från bordet?
Vi pratade namntankar med några få när vi väntade C, men det kändes bättre att ha våra förslag hemliga, dels för att slippa få kommentarer – för det fick vi när vi pratade om våra förslag på E back in the days, inte alltid snälla sådana trots att vi bara tog upp det med personer vi trodde skulle vara schyssta – men ja, också för att vi inte ville att namnen skulle bli ”snodda”. Nu valde vi i slutändan ingen av toppkandidaterna men jag var skiträdd att någon av de som skulle ha barn samtidigt som vi skulle välja något av ”våra” namn. Det är ingen logisk känsla, bara ett symptom på mitt originalitetskomplex.
Jag tror att om det fanns ett namn som jag älskade men som var ”upptaget” skulle jag undvika det såvida inte barnet var rätt mycket äldre. Ett namn jag tyckte om valdes bort för att våra vänners bekanta (som vi bara träffat en gång) heter det. Så ja, vi, eller kanske mest jag, är väl lite extrema på den punkten. 🙂
Jag tycker också mycket om Hjalmar! Och Karin är himla fint, men Kerstin är min favorit på din lista! (Förutom Edith då, men jag reflekterar sällan längre över om det är ett fint namn, det bara… är. Liksom. 🙂
Jag vet två kusiner som heter Carl, det kan jag tycka är lite fantasilöst även om den ena bor i Svenljunga och den andra i eddingburh:)
Hjalmar och Karin är jättefina namn förövrigt!
Tillägg; Om man är nära vänner som träffas rätt ofta, då skulle jag aldrig döpa mitt barn till samma namn. Men om man bara är kollegor eller bekanta som inte ses så ofta så är det okej, tycker jag.
Jag känner igen det där och vill helst inte berätta vilka namn jag skulle ge mina barn i framtiden. Jag vet inte varför jag känner så men det känns lite privat på något sätt.
Av dessa gillade jag nog Hjalmar och Judith mest:-)
Vi, eller jag, sa inte till massan i alla fall, lite för att det inte var bestämt, lite för att jag tyckte vi hade ett par riktigt bra som jag inte hört särskilt många heta och jag ville att det skulle fortsätta vara så.
Karin tycker jag låter femtiotal så det passar ju bra!
Jag hade inte valt samma namn som någon i direkta bekantskapskretsen. Inte med flit åtminstone.