Från dragspelshud till go-valkar
Idag var det dags för första läkarbesöket på BVC. H blir sex veckor imorgon. Större delen av vår föräldagrupp var där och vi gick som på löpande band in till läkaren. Lille H fick en OK-stämpel i baken och beröm för sin starka nacke. Men på frågan om han ler fick jag svara nej. För nej, det gör han inte. Bara i sömnen och när han bajsar. Ibland låtsas jag att det är mig han ler åt, men jag vet ju hur det är egentligen.
Det är förresten en himla märklig period nu. Han är inte nyfödd längre, men han har inte heller börjat jollra, le och ”vara med”. Jävligt tråkig period om sanningen skall fram. Han är vaken längre och längre stunder, men har som inte kommit att uppskatta babygym, sängmobil och annat än.
Ett helt jävla kilo hade han i.a.f. gått upp sedan sist. Ett kilo på 13 dagar. Inte illa pinkat! Nu väger han snart dubbelt så mycket som när han vägde som minst. Lilla tjockisungen.
Jo, men visst! 